Om en hund (eller mer sällan katt) plötsligt får en tydlig förtjockning av öronlappen, är det troligen ett blodöra. Det uppstår när det blir en blödning inne i öronlappen. Då samlas blodet mellan den inre och den yttre huden, så att det känns som en mjuk bulle. Den kan vara liten eller omfatta nästan hela örat. Oftast uppstår blodörat genom att hunden skakar på huvudet, eventuellt om den då slår örat mot någon hård kant eller dylikt. Det är vanligt att grundorsaken till blodöra är en kliande öroninflammation. Hunden får ofta ett visst obehag av blodörat, främst genom tyngden. Örat brukar inte vara speciellt ömt, när man tar på det. Om ett blodöra ömmar kraftigt, kan det vara ett tecken på att det blivit infektion inne i öronlappen. I så fall måste hunden snarast undersökas och behandlas av veterinär.

Behandlingen av ett blodöra kan gå två vägar.

1. Den ena behandlingen är att man inte gör något alls åt själva blodörat. Den eventuella öroninflammationen ska givetvis behandlas. Så småningom stoppar blödningen i örat och blodet koagulerar. Därefter resorberar kroppen blodet. Det blir dock en viss bildning av ärrvävnad i öronlappen: Den blir aldrig lika tunn som den varit och den blir oftast lite skrynkligt hopdragen. Detta är enbart en utseendefråga. Hunden har inga besvär av det.

2. Den andra vägen är att tömma ut blodet. Om det ska vara någon vits med det, måste man samtidigt göra en operation, där man syr tvärs igenom öronlappen med en massa stygn, som trycker inner- och ytterhuden mot varandra. Ofta fäster man suturerna i knappar eller kompresser på ut- och insidan. Dessa suturer ska sedan sitta i 2-3 veckor, så att de båda hudlagren får läka fast vid varandra ordentligt. Om man bara tappar ur blodet, fyller blödningen oftast på mer blod igen och då har man gjort en inkörsport för infektion inne i öronlappen. Operationesmetoden tycker jag bara ska användas, när utseendet på hundens öra är av stor vikt exempelvis på en utställningshund. På en lite äldre sällskapshund spelar det ju ingen roll om det blir ett "boxaröra". Och hunden har mindre besvär av den konservaativa behandlingen än av operationen.

Dessutom är operationen ett mycket dyrare alternativ.