Med detta begrepp avses att hunden (eller i undantagsfall katten) har svalt ett föremål, som stannar eller fastnar i magsäck eller tarm och ger symtom. Katter är ofta mer noga med vad de sätter i sig, så de har inte så ofta denna diagnos.

Den vanligaste formen av främmande kropp är en hundvalp som sväljer något föremål, som den leker med eller tuggar på. Det kan vara de mest skiftande saker. Vid jultid är nötter vanliga. Stenar eller kulor är vanliga. Mycket vanligt är att en hundvalp biter av den runda delen på babyns tröstnapp. Den är perfekt formad för att fastna i en smal valptarm. Det är nämligen oftast ganska släta och runda saker som fastnar i tarmen. Jag har aldrig sett en Lego-bit sitta fast, trots att massor av sådana torde ha blivit uppätna av hundar.

Diagnosen främmande kropp är sällan klar utan en mer eller mindre omfattande utredning. En infektion eller förgiftning kan ge precis samma symtom.

Symtombilden skiljer sig mycket beroende på om föremålet ligger kvar i magsäcken eller har gått ut i tarmen. Ett föremål i magsäcken ger ofta lindriga och sporadiska symtom: Hunden kanske kräks någon gång då och då, kanske inte ens varje dag. Dessa symtom kan ju också bero på en lindrig magkatarr. En röntgenundersökning eventuellt med kontrastmedel kan skilja de två problemen åt.

Om föremålet gått ut i tunntarmen och fastnat där, får hunden ofta kraftiga symtom och kan mycket snabbt bli ordentligt medtagen. De typiska symtomen är då: Upphörd matlust, inte ens det godaste godbitar duger. Ofta slutar hunden också att dricka. Kräkningar förekommer så gott som alltid. Ibland visar hunden obehag från buken: Den sträcker på sig, står högt med baken men armbågarna på golvet, har svårt att hitta en bekväm liggställning. Kräkningarna är oftast mest intensiva om föremålet sitter fast i början av tunntarmen. Sitter det mycket långt bak, kanske hunden t o m äter lite, men kräks upp det efter en eller ett par timmar. Likaså påverkas hundens allmäntillstånd mycket mer och snabbare av ett föremål i början av tunntarmen.

Det finns en speciellt lömsk typ av främmande kroppar: De strängformade. En garnbit, sönderbitet klädesplagg, lång bit korvskinn, nylonstrumpa. Dessa långa strängar täpper inte till tarmen själva, men de kan orsaka att tarmen trär upp sig själv på föremålet och dras ihop till ett kylse, där passagen så småningom stoppas upp. Det har då ofta gått ett par dagar innan hunden får så tydliga symtom, att ägaren söker veterinär. Då kan strängen har orsakat tryckskador på tarmväggen, så att det går hål på ett eller flera ställen. I sådana fall uppstår en bukhinneinflammation och hunden blir snabbt mycket dålig. Just strängformade främmande kroppar hör till de, som katter ibland sätter i sig. De tuggar på en garnända och börjar svälja.

Vissa främmande kroppar är så små, att de med lite hjälp kan passera ut den naturliga vägen. Djuret kanske måste ha vätskeförsörjning med injektioner eller dropp. Sådant måste avgöras från fall till fall. Ligger föremålet i magsäcken, går det ofta att få upp med hjälp av en injektion av kräkmedel.

Det vanligaste är dock att man måste tillgripa operation. Då öppnas buken och den del av tarmen, där föremålet sitter fast, lokaliseras. I undantagsfall kan operatören massera föremålet vidare till den naturliga utfarten eller tillbaks till magsäcken, där den kan hämtas upp av en medhjälpare beväpnad med en tång, som drar upp föremålet genom matstrupen och ut genom munnen. Om man inte kan få bort föremålet på så vis blir man tvungen att öppna tarmen och ta ut det. Ibland kan föremålet ha skadat tarmen, så att man måste ta bort en del av tarmen. Om bara en mindre del av tunntarmen måste tas bort, så har det inte någon större betydelse för djuret. Om det däremot är ett snöre, som skurit sönder tarmen på ett flertal ställen, kan det bli kritiskt.

Efter en operation, där man öppnat tarmen eller magsäcken, får hunden inte äta eller dricka på flera dagar. Den måste då få sin all sin näring och vätska via dropp, vilket ofta sker med djuret inskrivet på djursjukhus. Vår erfarenhet är dock att så gott som alla djurägare klarar av att sköta droppet hemma helt utmärkt efter en noggrann undervisning här. Vi kan alltid ha direkt kontakt per telefon och djurägaren får komma hit vid minsta tveksamhet. Det ställer naturligtvis stora krav på att någon i ägarefamiljen kan sätta av ett flertal timmar ett par gånger per dygn. Många djurägare här i Dalarna har någon i familjen eller bekantskapskretsen, som arbetar inom sjukvården och är lite hemma på detta område.

Främmande kropp drabbar som sagt framför allt unga djur. Det är därför bra att teckna en veterinärvårdsförsäkring genast, när man skaffar ett djur. Dessa problem har en tendens att visa sig på jourtid och då blir en eventuell operation ganska dyr.