Magomvridning är en akut sjukdom, som oftast drabbar stora hundar med djup bröstkorg exempelvis Irländsk varghund, Skotsk hjorthund, Greyhound och Grand Danois. Även S:t Bernhard, New Foundlandshund, Sennenhundarna och något mindre hundar drabbas ibland. Däribland kan nämnas Vorsteh, Schäfer, Dobermann och Boxer. Jag har t o m sett magomvridning hos en tax, men det tillhör undantagen.
Man vet ganska väl, vad det är som händer, men varför det sker är mycket omdiskuterat. Det finns många teorier om uppkomstmekanismen. Det som kan sägas vara säkert är att en kraftigt fylld magsäck ökar risken betydligt, det är dock inte någon absolut förutsättning. En annan bidragande faktor är troligen häftiga rörelser efter en måltid.

Symtom

De symtom man ser på en hund med magomvridning är först ganska obetydliga. Det brukar börja med, att hunden blir lite orolig. Den kan inte ligga still utan vankar omkring och gnäller kanske lite. Ett mycket vanligt tecken är, att hunden försöker kräkas utan att få upp något eller bara en liten slem- eller skumslamsa. Efter en stund märker man att buken har svällt upp. I början syns det inte så väl, eftersom magsäcken till stor del ligger innanför revbenen. Men om man undersöker hunden, ser man att de bakersta revbenen är lite mer välvda än vanligt. Om man knackar med fingret på främre delen av buken, hör man , att det låter som en trumma. Så småningom får hunden andningsbesvär och blir mycket matt.

Förlopp

Det går inte att säga hur fort symtomen utvecklas. Varje fall är ju unikt. Det enda säkra råd man kan ge är att söka kvalificerad veterinärhjälp så snart som möjligt. Detta är ett av de verkligt få problem, då det är riktigt brådskande att få hjälp. Det duger inte att sitta hemma och vänta en halvtimme för att se hur det utvecklar sig. Finns det misstanke om att hunden kan ha en magomvridning, skall veterinär kontaktas omedelbart, även om klockan är halv tre på natten.
Jag ska försöka beskriva vad som händer: Magsäcken ligger i buken strax bakom mellangärdet. Den sitter inte särskilt väl fixerad. Den sitter naturligtvis fast där matstrupen går genom mellangärdet nära ryggraden. Magsäcken övergår sedan i tolvfingertarmen, men tarmens första del sitter inte fast utan är rätt rörlig. I övrigt sitter magsäcken fast med rätt tänjbara veck av bukhinnan. När magsäcken är full, har den form som ett kraftigt böjt päron. Det är den bästa liknelse, jag kan komma på. Den tjocka delen ligger på vänster sida och ”skaftet” på höger sida. Tarmen fäster vid ”skaftet”. Övergången från magsäck till tarm kallas nedre magmunnen. På magsäckens vänstra del sitter mjältens ena ände fästad med ett bukhinneveck. När en hund får magomvridning, vrider sig magsäcken runt matstrupens fäste. Då blir matstrupen åtsnörd och kan inte släppa igenom gas eller vätska. Magsäckens högra del ”skaftänden” med tarmen dras mot vänster sida och blir även den tilltäppt genom dragning och vikning av tarmen. På så vis blir magsäckens innehåll helt inlåst. Det uppstår en kraftig gasbildning ( hur och varför diskuteras ) och magsäcken sväller snabbt upp som en ballong. Det är ganska svårt att förklara hur omvridningen sker. Jag har ritat några bilder, som jag hoppas hjälper något.

Omvridningen kan ske antingen åt höger eller åt vänster. Bild 1 visar hur magsäcken normalt ligger i bukhålan. På bild 2 har jag ritat, hur magen blir starkt utfylld och hur nedre magmunnen har skjutits upp mot ryggen och över lite till vänster sida. Här har även övre magmunnen ( där matstrupen går in i magen ) börjat vridas åt. På bild 3 har vridningen gått ännu längre, och där är magens båda ändar helt tillslutna. I det läget blir magsäcken ”fastlåst” av det stora trycket mot bukväggen, som gör att den inte kan vridas tillbaks igen.
När magsäcken utvidgas så mycket, kommer den att trycka på de stora blodkärl, som passerar mellan brösthålan och bakre delen av kroppen. Resultatet blir, att blodflödet stoppas i venerna ( som har mycket lägre blodtryck ), medan artärerna, speciellt stora kroppspulsådern ( Aorta ) fortfarande kan pumpa blod bakåt. Blodet kan passera från hjärtat till bakre delen av kroppen, men det kan inte rinna tillbaks till hjärtat. Det uppstår då en kraftig blodbrist i främre delen av hunden. Samtidigt trycker den uppsvällda magsäcken bakifrån mot mellangärdet, så att volymen i brösthålan minskar och andningen försvåras. Till följd av att mjälten delvis sitter fästad vid magsäcken, kommer mjälten att bli utsatt för en dragning, så att den ofta blir V-formad och även den får sina blodkärl tillklämda. Det blir alltså en kraftig blodansamling också i mjälten.
Magsäckens blodcirkulation blir kraftigt störd, varvid det blir vävnadsskador i väggen. Det gör att onormala jäsnings- och förruttnelseprodukter kan tas upp av magsäcksslemhinnan. Allt detta tillsammans orsakar mycket snabbt ett livshotande tillstånd av chock och förgiftning oftast med påverkan på hjärtats funktion.

Behandling

Den behandling hunden får varierar lite med olika klinikers rutiner. Behandlingen går ut på att få ut gas, vätska och foderrester ur magsäcken. Dessutom ger man dropp och ofta mediciner för att förebygga eller lindra chock. Det vanligaste är, att man för ned en slang i magsäcken och suger ut innehållet med en pump. Ibland är tillsnörningen så hård, att det inte går att få ned en slang. Ibland kan det gå bättre, om man lättar på trycket genom att punktera magsäcken genom bukväggen med en grov kanyl. I nödfall måste man tillgripa operation genast. Det är en utväg, som man helst vill undvika, eftersom hunden är i så dålig kondition, att sövningen är ganska riskabel.

Det händer ibland, att hunden plötsligt blir mycket sämre och dör, när man just har lyckats tömma magsäcken och allt verkar ha löst sig. Då kan det vara så, att blodcirkulationen kommer igång igen i magsäcken och för med sig giftiga nedbrytningsprodukter från innehållet. Det ger en alltför kraftig påverkan på det redan tidigare ansträngda hjärtat. Om man väl lyckas tömma magsäcken, kommer den oftast att vända sig rätt, eller nästan rätt, själv. Man ska då svälta hunden en tid, för att sedan ytterst försiktigt börja ge den mycket små portioner mat.
Eftervården måste ske i samråd med veterinär. Hunden har oftast en hjärtmuskelskada, som eventuellt kräver behandling. I övrigt har sjukdomen påverkat hela kroppen, så hunden är säkert ordentligt nedgången en tid efteråt.

Prognos

Det är vanligt att en hund, som haft magomvridning, får det igen. Därför brukar man rekommendera att göra en speciell operation, när hunden väl har hämtat sig efter den akuta sjukdomen. Man syr då fast magsäcken vid bukväggen. Den blir fixerad så, att den inte kan sno runt igen. ( Operationen ger inte 100% skydd mot en ny omvridning, men risken minskar betydligt) I de fall en operation inte kan göras kan behandling med Primperan-tabletter försökas. Det ökar magsäckens tömningshastighet och anses minska risken för en omvridning.
Man ska ha klart för sig att magomvridning är en mycket allvarlig sjukdom. Ungefär 50% av behandlade hundar överlever. Behandlingen är besvärlig och dyrbar. Den är oftast tidskrävande och man kan inte ha ett fast pris på denna typ av behandlingar, utan man får debitera timarvode. Det kan bli ganska mycket pengar, speciellt om det är jourtid. Då är det bra med en veterinärvårdsförsäkring.

Att tänka på

Du bör tänka igenom hur Du ska göra om Din hund råkar ut för magomvridning. Detta gäller speciellt om hunden hunnit bli gammal och kanske har något annat fel, så att Du har funderat på hur länge Du kan ha hunden kvar. En hund, som inte är helt frisk från början, kan bli så kraftigt nedgången, att den inte har kraft att riktigt hämta sig någonsin. Jag tycker, att man i så fall med tanke på den ganska dåliga prognosen, den för hunden besvärliga behandlingen och kostnaderna, ska överväga, om man ska behandla hunden eller låta den slippa ifrån med en insomningsspruta.

Förebyggande

Nå, vad kan man nu göra för att slippa ifrån denna fruktade sjukdom? Det finns inget man kan göra för att vara helt säker på att slippa uppleva den. Genom att följa vissa regler, kan man minska risken. Det viktigaste är att aldrig låta stora hundar äta för mycket på en gång. De skall alltid utfodras minst två gånger per dygn. Man bör vidare undvika motion ett par timmar efter utfodringen. Låt inte hunden gå i trappor efter utfodringen. Hundar, som äter fort, bör utfodras ensamma, så att de inte kappäter med någon annan hund. Låt om möjligt hunden sova i Ditt eget sovrum på natten, så att Du upptäcker symtomen, om de skulle komma på natten. Morgonen därpå kan det vara för sent.

Magdilatation

Jag har här ovan beskrivit magomvridning hos hund. Det förekommer att hundar får en utvidgning av magsäcken, magdilatation, utan att den snor runt. Detta ger symtom, som är mycket lika omvridningen. Detta tillstånd är dock oftast mycket lättare att behandla och kan ibland gå över av sig självt. En magomvridning kan börja som en dilatation, som sedan kompliceras av att magen snor runt. I praktiken är de båda tillstånden svåra att skilja år och de skall betraktas med samma allvar.
Ibland kan man se en ökad gasbildning och rätt stor volymökning av magsäcken, när en stor hund har fått en lugnande injektion exempelvis för en röntgenundersökning. Den magutvidgningen brukar gå tillbaks av sig själv, när effekten av det lugnande medlet upphävs eller avklingar. En hund med en sådan gasbildning ska naturligtvis hållas så lugn som möjligt tills bukomfånget blivit normalt igen.

Men

I detta ämne finns det många teorier och åsikter, som jag inte alls tar upp eftersom de inte är belagda. En sak vill jag dock nämna:
Då en hund med magomvridning kan försämras mycket snabbt, anser somliga, att djurägaren själv ska punktera magsäcken för att minska trycket. En punktering med kanyl är alltid förenat med vissa risker, och det ger inte alltid det resultat, tryckminskning, som man önskar. Under vissa förutsättningar kan det dock vara av värde.
1. Djurägaren har lång restid till veterinär med utrustning för riktig behandling.
2. Djurägaren får instruktion av veterinär om var och hur punktionen ska utföras.
3. Djurägaren utrustas med lämplig grov kanyl av veterinären.
Riskerna med en punktering är, att det kan komma ut magsäcksinnehåll i bukhålan med en bukhinneinflammation och intoxikation (förgiftning med nedbrytningsprodukter) som följd. Man kan råka punktera något av magsäckens stora blodkärl med en allvarlig blodförlust som följd. Om punktering sker, måste den göras på magsäckens högsta del, så att den fria gasen i magsäcken först kan pysa ut, innan kanylen blir tilltäppt av foderpartiklar. Man kan också tänka sig att en lokal veterinär utför punktionen och kanylen får sitta kvar under transport till en större klinik. Detta måste då ske med minimal tidsförlust.
Huvudregeln är dock att djuret så snabbt som möjligt transporteras till en klinik med utrustning för effektiv behandling.

Magomvridning är ärftligt betingad såtillvida att den är kopplad till en viss kroppskonstitution och därför drabbas vissa raser mer än andra. Det är även en allmän uppfattning att vissa linjer kan vara mer eller mindre predisponerade för sjukdomen. Någon utredd arvsgång känner jag inte till.

Ett försök till illustration av magomvridning

Bilderna är ett tänkt snitt tvärs genom hunden strax framför de sista revbenen.
Snitten betraktas bakifrån.
Bild 1 visar det normala läget.
Bild 2 visar en utvidgad magsäck, som har börjat vrida sig.
Bild 3 visar magsäcken vriden ungefär ett halvt varv, där tarmen vikt sig strax efter nedre magmunnen.