Navelbråck hos hund eller katt är oftast en medfödd missbildning. Det beror på en svaghet i bukväggens muskellager. Under fosterutvecklingen bildas bukväggen som två veck, som växer ut från sidorna på ryggen. De växer sedan ned och omsluter bukorganen, som bildas under samma tid. De två vecken ska växa ihop mitt under buken, där det bildas ett stråk av senliknande vävnad kallat Linea alba (därför att det ser nästan vitt ut, när man opererar eller obducerar djuret). (När man gör bukoperationer, lägger man oftast snittet i Linea alba. Det blöder mindre och är lättare att sy ihop på ett hållbart sätt)

Mitt under buken går under fosterlivet blodkärlen till och från moderkakan (navelsträngen) genom en öppning i Linea alba. Strax efter födelsen ska den öppningen växa igen med ärrvävnad, som blir naveln. Om öppningen av någon orsak är för vid när valpen eller kattungen föds, blir det inte någon hållbar ärrvävnad, som drar ihop öppningen. Då täcker bara bukhinnan på insidan och huden på utsidan hålet i bukväggens muskler. Bukhinna och hud är så tunna och elastiska att bukorganen delvis buktar ut genom hålet och ett navelbråck uppstår. Om bråcket är litet, kommer bara en liten del av bukfettet ut och det har oftast inte någon praktisk betydelse. Om hålet är större, kan andra delar av bukens innehåll komma ut i bråcket genom hålet. Då blir bråckbulan så stor, att det finns risk att djuret skadar den. Om exempelvis en tarmslynga kommer ut i bråcket, finns risken att den svullnar utanför bråcköppningen och blodcirkulationen i den utbuktande delen av tarmen blir störd. Om det händer, svullnar bråckets innehåll allt mer och snart blir tarmen utan blodförsörjning. Detta är ett mycket smärtsamt tillstånd (inklämt bråck), som kräver snabb operation, annars dör djuret.

Behandlingen av navelbråck beror helt på hur stor bråcksäcken och bråckporten (hålet i bukväggen) är. Om bråcket är så stort att det finns risk för skador eller inklämt bråck bör djuret opereras så snart det har blivit så gammalt att det kan sövas utan alltför stora risker. Operationen är i allmänhet ganska enkel, då man syr ihop den defekt som finns i muskelväggen. I undantagsfall är bråcket så stort att man inte bara kan dra kanterna mot varandra och sy ihop. I dessa fall kan man lägga in ett nät av syntetmaterial som förstärkning av bukväggen. Nätet sys då till kanterna av bråckporten som en konstgjord bukvägg.

Ofta skyller uppfödaren ett navelbråck på en svår förlossning där det blivit en dragning i navelsträngen innan den gått av. Naturligtvis kan ett bråck uppkomma på så sätt, men jag tror att det är mycket ovanligt. De flesta navelbråck har nog en ärftlig bakgrund. Av den orsaken får inte raskatter användas i avel, om de har eller har haft navelbråck.