Öroninflammation är en av de vanliga orsakerna till att en hund måste besöka veterinär. Inflammationen uppstår lätt eftersom hörselgången är lång, vinklad och ofta dåligt ventilerad. Det blir alltså en instängd, varm och fuktig miljö, som gynnar bakterie- och svamptillväxt. Hundar med ståndöron har mer luftväxling i hörselgångarna, men de har lättare att få in vatten eller skräp i öronen, som kan orsaka inflammation.

Normalt bildas det små mängder vax i örat. Det är en del av fösvaret mot infektioner och ska inte tas bort i onödan. Om det blir lite mer än vanligt eller om hunden får skräp i öronen, när den exempelvis gräver, måste man göra rent försiktigt.

Det vanligaste tecknet på öroninflammation är att hunden kliar på eller bakom örat eller skakar mycket på huvudet. Ibland kan den också gå med huvudet lutande åt ena sidan. Nästan alltid uppstår en ökad sekretbildning i örat. Det kan vara mörkbrunt ganska torrt vax eller mer fuktigt/smetigt. Ibland är sekretet gult varliknande och då ofta mycket illaluktande.

Om man upptäcker en örononflammation tidigt, kan det bli bra genom att man rengör dagligen och luftar örat. Oftast har inflammationen dock pågått en tid, när man upptäcker den. Då krävs undersökning och behandling av veterinär, för att den skall läka ut.

A och O vid behandlingen är att få hörselgångarna rena. Oftast är det en ökad produktion av öronvax, som måste petas ur regelbundet. Ofta samlas vax och inflammationsprodukter i den inre horisontella delen av hörselgången. Detta går inte att peta bort utan måste spolas bort. Det görs på kliniken sedan hunden lugnats eller sövts. Därefter får ägaren behandla hunden hemma med rengöring och örondroppar, ibland även antibiotika att äta. Vi vill alltid kontrollera öronen efter behandlingen. Ganska ofta krävs mer än en spolning innan inflammationen har läkt ut helt.

En hund som har haft en ordentligt öroninflammation, har ofta lätt att få tillbaks den. En sådan hund bör tittas i öronen regelbundet. I vissa besvärliga fall kan man behöva rengöra öronen regelbundet med speciell rengöringsvätska. Detta ska man dock inte göra rutinmässigt på en hund, som inte har haft öronbesvär tidigare.

Öroninflammation hos katt är oftast orsakad av öronskabb: små vita djur, som bor i örat. De kan ses med blotta ögat eller med ett förstoringsglas. En katt med öronskabb har oftast stora mängder brunsvart smuts i öronen. Det ser närmast ut som torrt snus. Ofta, men inte alls alltid, kliar den bakom öronen, där det kan bli lite sårigt. Öronskabb kräver behandling med speciella örondroppar, ibland också renspolning på kliniken. Mer sällan har katten öroninflammation orsakad av bakterier eller svamp. En bakterieinfektion ger ofta ett gulaktigt stinkande sekret och brukar ömma ganska ordentligt.