Blixbo Klinik och Kennel AB

En hund som får upprepade besvär med avföringen utan att den är mycket hård, kan misstänkas ha perinealbråck. Det är svårt att beskriva exakt vad det är och hur det uppkommer. Det innebär att ändtarmen mister sitt stöd från vävnaderna runtomkring i bäckenhålan och dess bakre begränsning (Bäckenbotten hos människor)

Det uppstår då en utvidgning på tarmen, där avföring samlas och bakas ihop till en stor klump. Den kan i sin tur dra tarmen sidledes, så att det blir mer eller mindre veck på tarmen och inget kommer, fast hunden står och krystar ideligen. I svåra fall kan även prostata och/eller urinblåsan falla bak i bråckfickan. I så fall kan det bli totalstopp för urinen och då måste hunden ha hjälp mycket snart, annars får den urinförgiftning och dör.

Ett litet perinealbråck kan ibland hållas symtomfritt, om hunden får en sådan kost att dess avföring är ganska lös. Då kanske den inte kan klumpa ihop sig i fickan. I annat fall bör hunden opereras för att bli av med bråcket. Är bråcket stort, kan det vara en mycket besvärlig operation. En hund kan ha bråck på ena sidan eller på båda sidorna. Det är oftast hanhundar som får perinealbråck. Man anser att risken för återfall minskar om hunden kastreras.