Inledning: Livmoderinflammation drabbar oftast medelålders och äldre tikar i anslutning till eller upp till två månader efter en löpning. Sjukdomen är allvarlig och leder ofta till döden, om den inte behandlas. Tikar som har haft valpar de senaste åren drabbas sällan av livmoderinflammation. Ett sällsynt undantag är om tiken har smittats med en allvarlig infektion vid parning. Det sägs ibland att man ska ta en kull på en tik för att den inte ska få livmoderinflammation i framtiden. Det stämmer bara delvis, eftersom hon mycket väl kan få sjukdomen några år senare.

Symtom: En tik med livmoderinflammation kan få en mängd olika symtom, ofta flera samtidigt, men inget av symtomen finns hos alla sjuka individer. De vanligaste symtomen är nedsatt allmäntillstånd, minskad aptit, ökad törst, grumlig gulgrön > rödbrun illaluktande flytning. Ibland ses också kräkningar, diarré eller ett ökat bukomfång och/eller att tiken blir spänd/öm i buken. Feber förekommer ofta men inte alls alltid. Som sagt finns det inget säkert tecken, som alltid finns hos alla tikar med livmoderinflammation. Om en tik med några år på nacken blir diffust slö med eller utan övriga symtom efter en löpning, bör man alltid misstänka livmodern.

Förlopp: Sjukdomen kan utvecklas mycket olika snabbt. Vissa tikar går och drar många dagar utan att bli speciellt dåliga, andra kan bli livshotande sjuka på något dygn efter insjuknandet. Inflammationen, som inte alltid behöver vara förenad med en infektion, påverkar kroppen och speciellt njurarna med toxiner (giftprodukter). Därför läcker ofta njurarna ut vatten, så att urinen blir väldigt utspädd: Tiken kissar massor och måste dricka massor. Toxinerna kan också påverka hjärtat och andra organ.

Behandling: Behandlingen syftar till att få bort inflammationen och varet, som finns i livmodern. Förr behandlades sjukdomen med antibiotika och livmodersammandragande tabletter. Detta var en mycket otillförlitlig behandling, som ofta misslyckades med påföljd att hunden i alla fall dog. Naturligtvis lyckades behandlingen då och då. Numera anses att operation är behandlingen att föredra i de flesta fall. Då opererar man bort hela den sjuka livmodern och äggstockarna. Tiken blir kastrerad och kan aldrig få den sjukdomen igen. Hon kan naturligtvis inte heller få några valpar och löper inte mer. I speciella fall, när operation är utesluten av någon orsak, kan man kombinera antibiotika efter odling med injektioner av exepelvis prostaglandiner. Detta är en behandling som oftast lyckas bra, men är lite obehaglig för hunden. Behandlingen går ut på att bekämpa eventuell infektion effektivt och samtidigt orsaka en kraftig livmodersammandragning, så att allt var pressas ut ur livmodern. Metoden kan givetvis bara användas när livmoderhalsen är öppen och tiken har flytning. Den lyckas dock inte alltid. När den lyckas, finns alltid risken att tiken åter får inflammation efter en kommande löpning.

Numera finns också medlet Alizin att tillgå för behandling av livmoderinflammation. Det är samma medel, som vi använder vid tjuvparning.

Det finns även andra kombinationer av mediciner, som kan användas tillsammans med lämpligt antibiotikum.

En tik, som man ska ta valpar efter, kan ju inte behandlas med operation. Då kan den andra metoden vara ett alternativ. I så fall bör hon paras på den första löpningen efter behandlingen. Detta är dock omdiskuterat, då man kunnat se tecken på att risken att råka ut för livmoderinflammation delvis kan ha ärftlig bakgrund.

Prognos: Vid operation är prognosen oftast mycket god, om inte tiken har någon annan sjukdom, eller har hunnit bli alltför medtagen innan hon kommer till vård. När jag arbetade vid Djursjukhuset i Strömsholm, gjorde vi en uppföljning av alla tikar, med denna diagnos under ett antal år. Det visade sig att 90% av tikarna åkte hem botade. 10% avlivades eller dog. Vid en genomgång av dessa 10% visade det sig att de flesta var sådana, som hade fått en antibiotikabehandling av en lokal veterinär innan de kom till Strömsholm. De hade alltså behandlats kanske en vecka utan att bli bra. Tvärtom blev de sämre och toxinerna påverkade dem, så att de var mycket dåliga, när de kom till Strömsholm.

Vid modern medicinsk behandling är utsikterna goda att tiken blir bra vid det aktuella tillfället, men risken för ett nytt insjuknande är stor.