Tandsten är ett besvär, som drabbar många hundar och katter. Småhundar är speciellt utsatta, kanske för att de oftast inte behöver använda tänderna så intensivt för att få i sig maten. Den vilda hunden eller katten äter ju mestadels hela djur, som den måste bita, slita och tugga sönder för att få i sig. Det ger mycket nötning på tänderna. Den utfodring vi bjuder djuren ger inte tillnärmelsevis den tandmotion, som djuren är skapta för.

Hundens tandsten börjar oftast att bildas på utsidan av hörntänderna och den största kindtanden (rovtanden=P4) i överkäken. Tandstensbildningen börjar som en mjuk beläggning, som så småningom mineraliseras och blir stenhård. Den är brunaktig med en dragning åt grått, gult eller grönt. Beläggningen är tjockast närmast tandköttskanten och blir tunnare närmare tandens spets. Om hunden tillåts få mycket tandsten kommer den att trycka på tandköttskanten, som blir irriterad: Röd och/eller svullen och så småningom drar sig tillbaks, så att den översta delen av tandroten blottas. Om det får utvecklas vidare, kommer det att bli en inflammation, som äter sig ned längs tandrötterna, så att tanden lossnar så småningom. Dessförinnan kan infektionen eventuellt ge en s.k. rotspetsböld. Det blir en varansamling vid spetsen av roten. Bölden öppnar sig sedan ut genom huden nedanför ögat (Det är nästan alltid någon av de större kindtänderna i överkäken som får rotspetsböld). Förutom att tandstenen orsakar hunden besvär i form av inflammation, lösa tänder, tandvärk och tandlossning, orsakar den ofta en kraftig stank ur munnen på hunden. Tandsten hos hund går oftast inte ned under tandköttet som på oss människor, utan tandköttet drar sig tillbaks, när tandstenen breder ut sig.

Du kan till stor del förhindra att hunden får tandsten genom att borsta tänderna på den ett par gånger i veckan. Man kan använda en vanlig tandborste eller en speciell tandborste utan skaft men med en hylsa, som man sätter på fingret, när man ska borsta tänderna på hunden. Om hunden inte accepterar tandborste, kan man få viss effekt med en gaskompress fuktad med 3% Väteperoxidlösning (Apoteket). Tandborstningen förhindrar inte tandstensbildningen helt, men det går betydligt långsammare.

När det blivit riktig tandsten måste den skrapas bort. Om det inte är alltför mycket eller irriterat i tandköttet, kan ägaren skrapa själv om hunden är lätthanterlig. Man måste tänka på att alltid skrapa bara från tandköttskanten mot tandens spets. Om man skrapar fram och tillbaks på tanden, kan man skjuta in flisor av tandstenen under tandköttet och orsaka än värre inflammation. Är det för mycket tandsten för att klara av själv, måste hunden få hjälp av veterinär. Då ges hunden lugnande eller sövs helt, så att man kan arbeta bra utan protester. Vid tandlossning måste hunden alltid sövas helt. Dessa behandlingar ersätts inte av någon veterinärvårdsförsäkring!

Kattens tandsten är ganska lik hundens, men skiljer sig ibland genom att den orsakar ett kariesangrepp på tandens utsida precis vid tandköttskanten. Man kan se det genom att tandköttet är speciellt rött vid någon enstaka tand. Detta kariesangrepp är väldigt smärtsamt om man petar just där. Det leder ofta till att tanden förstörs helt och hållet. Denna karies drabbar oftast de små kindtänderna i främre delen av munnen. Katters tandsten kan ofta bli väldigt tjock och det blir ibland toppar på den, så att det nästan ser ut som en tagg på tanden.

Katters tandsten lyckas jag ofta skrapa utan lugnande eller sövning, om det inte är alltför illa. Vissa katter tillåter naturligtvis inte att jag rotar i mnnen, men förvånansvärt många accepterar det bra.