Att en tik tjuvparas är lättare hänt än man tror, innan man råkat ut för det. Omständigheterna kan var hur komplicerade eller komiska som helst, så det tänker jag inte skriva något om.

Dock är det ofta så att om en tik och en hanhund på ett eller annat sätt lyckas komma åt att para sig, när det inte är meningen, då är det sannolikt vid rätt tidpunkt i löpningen och alltså ganska stor risk att den oönskade parningen resulterar i en dräktighet. Om man har möjlighet att ta hand om en valpkull och tiken inte är gammal eller sjuk, så att det gör en dräktighet riskabel eller olämplig, kan man ju bara vänta och se och ta hand om valparna, om det blir några. Möjligheten finns ju också att avliva valparna direkt efter födseln, eller eventuellt spara bara en valp. Detta är dock ett otrevligt alternativ. Att låta tiken föda valparna bara för att avliva dem känns inte rätt tycker jag.

Förr var det en ganska vanlig uppfattning att en tik, som hade parats med en hane av annan ras, var "förstörd" och inte kunde få renrasiga valpar i framtiden. Jag hoppas att inget tror på sån vidskepelse längre.

Man kan dock förhindra att parningen resulterar i en dräktighet. Förr fanns ett läkemedel, som hette Ovex B, som man skulle ge inom tre-fem dygn efter parningen. Det gjorde att löpningen förlängdes, så att ev. embryon inte kunde fästa vid livmoderväggen och fortsätta att utvecklas. Den behandlingen kunde ge biverkningar framför allt genom att tiken fick livmoderinflammation. Detta var särskilt vanligt om hon fick flera Ovex-behandlingar. Nu är Ovex B avregistrerat och kan inte användas längre.

Det finns ett nytt preparat, Alizine, som har en annan verkningsmekanism. Det förlänger inte löpningen, men det sänker progesteronhalten hos tiken, så att livmodern inte kan hålla kvar embryon eller foster. Biverkningsriskerna är såvitt man nu vet betydligt mindre. Detta preparat kan man i princip ge när som helst under dräktigheten. Ges det sent blir det en abort, där tiken föder fram de ofullgångna fostren och det är ju inte så trevligt. Om det ges tidigare, resorberas fostren och då märks inget. Det är dock inte helt säkert att alla foster försvinner. Det har i några få fall hänt att foster blivit kvar i livmodern och vuxit till fullstora valpar, som sedan dött och givit förlossningsproblem och/eller livmoderinflmmation. Därför rekommenderar man numera att göra en ultraljudsundersökning, för att se att det inte finns några fosterblåsor kvar i livmodern. Skulle det finnas, måste man göra om Alizinebehandlingen.

Alizine är numera registrerat i Sverige, tidigare var det ett s.k. licenspreparat och lite krångligt att få tag på. En stor nackdel med Alizine är att medicinen är väldigt dyrt och det går åt rätt stor mängd till en behandling. Behandlingen består av två injektioner med 24 timmar emellan. Beroende på hundens storlek kostar en behandlingsomgång från c:a 800 till knappt 2500 kronor. Om sedan något foster upptäcks vid ultraljudsundersökningen, blir det samma kostnad igen.

Den säkraste, billigaste och oftast mest biverkningsfria behandlingen mot tjuvparning är : HÅLL HUNDARNA ÅTSKILDA