Tonsillit, eller infektion i halsmandlarna, är vanligt hos hundar, men rätt ovanligt hos katter. De vanligaste symtomen hos hund är: försämrad aptit, harklingar, gräsätning, ibland feber, hunden host-kräks ibland upp skummigt slem. Många gånger är symtomen så diffusa, att man inte genast misstänker halsen. Hunden kanske bara gör dåligt ifrån sig på ett prov, eller inte vill/kan jaga som vanligt, om det är en jakthund. Ofta kan man känna att det luktar illa ur munnen på hunden.

Vid undersökning finner man ofta att lymfknutorna på undersidan av underkäken är förstorade, hunden kan vara irriterad, när man klämmer på halsen och eventuellt få kväljningar. I svalget ser man förstorade och onormalt röda tonsiller. De ligger normalt dolda i slemhinneveck på svalgets sidor, så att man inte ser dem. Vid tonsillit tittar de oftast fram ur fickorna mer eller mindre. Orsaken är ofta en bakterieinfektion. Vid lindriga fall kan man provbehandla med vanligt penicillin. Om hunden har kraftigare besvär, eller tonsillerna ser riktigt fula ut, vill jag ta en odling. När det är gjort kan man eventuellt sätta in något antibiotikum på prov i avvaktan på provsvaret. Svaret visar sedan vilka antibiotika, som är lämpliga att behandla just den hunden med. Om det först valda preparatet inte fungerar, får man då byta.

Tonsillit kan vara envist, ibland så envist att man inte får bukt med den på medicinsk väg. I dessa fall väljer man att operera bort tonsillerna. Tonsillernas normala funktion är att fånga upp infektioner i svalget och hjälpa till att bilda antikroppar. Men om en infektion har satt sig fast i tonsillerna och varken hunden eller antibiotika kan utrota den, får man operera bort den.

Katter får ofta mindre typiska symtom. Minskad eller upphörd aptit är vanligt. Ibland får de hög feber och blir riktigt dåliga. Hos katter är det mycket ovanligt att infektionen biter sig fast, så att man blir tvungen att operera.

Hos katter är det vanligare att ett grässtrå fastnar i bakre näshålan och sticker ned lite i svalget. Det ger liknande symtom och strået måste då plockas bort under narkos. Därför söver man oftast en katt med tydliga svalgbesvär.