Blixbo Klinik och Kennel AB

Kristaller i urinen är inte så ovanligt hos katter.

Kristallbildningen orsakar besvär främst hos hankatter, eftersom de kan bakas ihop till proppar, som täpper till det mycket smala urinröret i kattens penis. Han kan då inte kissa alls, eller också är det svårt att kissa och det kommer bara några droppar i taget. I det läget måste katten ha hjälp så snart som möjligt annars får den urinförgiftning.

Det är ovanligare att honkatter får besvär av kristallerna. Deras urinrör är så grovt, att kristallerna kissas ut utan besvär. Det kan dock hända att det bildas större stenar i urinblåsan hos honkatter. Då får de ofta återkommande urinvägsinfektioner.

Kristallbildningen orsakas oftast av tre samverkande faktorer: 

1. Katten dricker för lite, så att urinen blir onödigt koncentrerad.

2. Fodrets mineralinnehåll är sådant att det för stor mängd mineraler utsöndras med urinen. Oftast är det onödigt mycket magnesium som befrämjar kristallbildningen.

3. En infektion med stafylokocker eller andra pH-höjande bakterier underlättar kristallbildningen. Ibland kan även fodrets sammansättning ha påverkan på urinens pH.

Kristallbildningen kan motverkas dels genom att eventuell infektion behandlas med antibiotika, dels med fodret. De foder som rekommenderas är speciellt framtagna för att lösa upp respektive förebygga bildning av kristaller i urinen.

Dessutom bör man se till att katen dricker ordentligt med vatten, speciellt om den får torrfoder.

Urinvägsinfektion är svårt att direkt förebygga, men man ska se till att katten inte blir blöt och kall, eller sitter/ligger för länge på kallt underlag.